Tunika till mammaM

Jag ville också ha en vårtunika. Men det är mycket svårare att bedöma storleken till en vuxen, speciellt nu när jag är gravid också. Jag tänkte att jag skulle sy en tunika som jag kan ha efter förlossningen. Eftersom jag inte vågar lita på mitt ögonmått utgick jag från ett raglanmönster ur senaste Ottobre, stl 170. Jag är inte i närheten av 170 cm lång, men i deras måttabell tyckte jag att en 170 kunde motsvara stl 36. Hur som helst blev den gigantisk. Jag kan lätt ha den nu, gravid i åttonde månaden.

Vad kan jag lära mej av detta?

1. Ha större tilltro till mitt ögonmått.

2. Lika bra att göra ett eget mönster nästa gång.

Tyget är en gammal bomullsstuv. Jag gillar det trots att det ser ut som ett gammalt påslakan. Jag tror att jag kommer använda den här tunikan mycket på landet.

Kopierad solhatt

Förra sommaren hade lillaM sin fasters gamla solhatt. Den var väldigt uppskattad både av bäraren och av omgivningen. Hatten är från början av 70-talet och har fått många komplimanger sedan dess.

Modellen är enkel, fyra lika stora bitar sys ihop, sömnsmånen stickas ned och kanterna förses med snedslå. Att göra en kopia var inte så enkelt. En liten skillnad i sömnsmån får stora konsekvenser för hattens storlek. Den här hatten gjorde jag för ganske länge sedan och då såg den ut att kunna passa en fyraåring. Riktigt så illa var det inte för den kom väl till pass i helgen när lillaM hjälpte till att gräva i potatislandet.

Orginalet

så här gjorde jag vårtunikan

Eftersom det var så svårt att förklara hur jag klippte till vårtunikan gjorde jag en liten modell och fotade för att visa. Vid tillfälle ska jag absolut prova om det går att göra ett vuxenplagg på samma sätt.

Vårtunika

Det bästa med att sy är när man får sy direkt när idén kommer. Den här eftermiddagen fyndade jag en duk med videung på Stadsmissionen för 20 kr. Redan samma kväll fick den nytt liv som tunika.

Inget mönster har jag använt och storleken har jag gissat mej till. Jag vek duken två gånger på mitten och klippte ut för fram- och bakstycken och ärmar och ett hål i mitten. Duken blev till ett kors med ett hål i när jag vecklade ut den. I halsringningen och ärmarna sicksackade jag fast resårband, sydde ärm- och sidsömmar och sist fållade jag alla sömmar.

Enklast tänkbara modell och tillvägagångssätt. Mesta möjliga miljötänkande.

Lejonjacka och hätta

Nu är den klar! Jag är så mallig över den här jackan. Först ville jag göra en muminjacka, som Linda, men jag lyckades aldrig komma över något fint tyg. Så istället tog jag vad jag hade hemma; en lejongul sammetsgardin från Stadsmissionen, brunt bomullstyg och ett tyg med svamptryck från Retrodepot. Mönstret är dock det samma som Linda använde, Ottobre nr 6/2007.

Det har varit så roligt att sy den här jackan, inte minst för att inga större missar skett. Modellen är inte så annorlunda mayablusen, bara lite mer tidskrävande, absolut inte svårare. Det svåraste för mej brukar vara att läsa Ottobres instruktioner, det fick jag hjälp med på syjuntan. Det är första gången jag syr foder, och det var rena trolleriet. Det var svårt att tro att det skulle sluta bra. I ärmarna och i luvan finns resår. Fickorna har jag hittat på själv.

Till våren får lillaM en matchande hätta också, som hon verkar tycka om och har använt ett tag innan jackan blev färdig. Vågar jag låta henne ha jackan till dagis? Den ska ju tåla tvätt... men en liten del av mej vill låta den hänga på en galge skyddad från lek, sand och lera.

Sval solklänning

Jag har länge haft idén att sy en sån här klänning. Nu har det blivit av. En liten tjej i London fyller ett år i helgen och det är en present till henne. Jag har använt mig av mönstret i en bok från 70-talet och gissat mig till förhoppningvis rätt storlek. Tyget är en del av en kanga som jag har köpt i Tanzania och knytbandet har jag gjort av klippta remsor. Det var pilligt och inte så kul, färdig snedremsa är nog överlägset. På den här klänningen blev det knyt bara på ena axeln och eftersom tygremsan var väl tilltagen sydde jag några öglor som dekoration.

Blommig tygkasse

Tygkassar kan man aldrig få för många av, och den här modellen gillar jag verkligen. Samma som muminväskan alltså.

Necessär och glasögonfodral till mamma

Min mamma fyller år och önskar sig ett nytt glasöfonfodral. Jag sydde det här av 10-gruppentyg från IKEA. Enklast tänkbara modell med kanal och band att dra åt upptill. Av bara farten blev det en liten necessär eller sminkväska också. Den modellen blev till under arbetets gång. Jag sydde först dit dragkedjan och sedan botten och sidsömmar. Sist vek jag hörn vid bottensömmen så att necessären blev vidare nedtill och kan stå upp.