.jpg)
.jpg)
.jpg)
Så äntligen har jag sytt något till mej själv! Efter att ha ropat in mängder av gamla mönster på tradera har jag också gjort något. Jag älskar klänningar från 60 och 70-talet och nu har jag visat att jag kan skapa mina egna. Nackdelen med att köpa vintage är att det förutom ofta är dyrt är att kläderna är slitna, vilket är naturligt efter 30 eller 40 år. Därför är det optimalt att skapa sina egna efter gamla mönster.
Det blev alltså en mammatunika som passar mej nu till våren. Den var absolut inte svår att sy, utan tvärtom rolig. Inga konstigheter alls. Mönstret var lättare att förstå än Ottobres instruktioner och bomullstyg som uppför sig är antagligen mycket lättare att arbeta med än trikå. Det var lagom många moment, tidsåtgång ca 3 timmar. Fållen fäste jag till sist för hand, inspirerad av 60-talets ordning.
.jpg)
Inlägg
8 kommentarer:
Du är så fin! (Och tunikan också, så klart.) Jag hoppas att jag kommer igång med att sy lite till mej själv också. Jag sitter här i lappade jeans och urtvättad tröja, medan Sprallin rusar omkring i nya kläder varje vecka...
Vilken fin tunika! Du säger att den inte var svår att göra, men jag har haft det jättesvårt att sy mammakläder. Den här var helt underbar!
den här tycker jag verkligen om, både tyget och modellen! Båda bara skriker 60-tal.
Så fint My! Du är helt otrolig....kram. Jag måste ta mig till syjuntan för att själv komma igång.
Mönster, tyg och slutresultat är underbart!
Oj vad roligt med beröm och kommenarer! Kul med josefinaste och sica vars bloggar jag nu hittar till.
Tunikan var som sagt lätt att göra, hemligheten är snällt tyg och lätt montering.
Verkligen kanonfin tunika. Jag kom att tänka på att vi kanske kunde byta mönster, se vilka jag har i min blogg. Jag har nog några fler också.
Så snygg tunika!
Skicka en kommentar