Kopierad klänning

Orginalet är också från min mans syster. Jag bara älskar den klänningen, både modellen och tyget. LillaM fick mycket beröm för den när hon förra året använde sin fasters gamla klänning. Redan då tänkte jag att jag skulle kopiera och göra flera.

Än har jag inte gjort olika storlekar, utan kompierat ett mönster som förhoppningsvis passar en tjej som fyller ett år. Tyget är från Retro Depot och klänningen var både rolig och enkel att göra.

Solhattar från 60-talet

Till klänningmönstret som jag använt här hörde också ett mönter till en vändbar solhatt. Jag blev först provocerad av den långa beskrivningen, jag menar, hur svårt kan det vara att sy ihop sex lika dana bitar?

Så jag ville göra på mitt sätt, resultatet ser du till höger. Det blev till slut mycket krångligare och inte så bra slutresultat. Jag stickade ned sömnmånen och gjorde hålet till vändningen av fodret på brättet.

Sedan la jag ner min envishet och läste istället den långa beskrivningen till hatt nummer två. Det resultatet blev avsevärt bättre och arbetet var smidigare. Den röda hatten blev en 35-års present som jag tror uppskattades av födelsedagsbarnet. Kanske syr jag också en till mej själv så småningom nu när jag fått in snitsen!

Retrotunika

Då var det dags för nästa mammatunika... Inte heller denna var tänkt till nu, utan efter förlossningen. Men 60-talets storlekar är generösa. Det här mönstret har jag fått av Botilda, och är egentligen ett klänningsmönster. Det känns opraktiskt att amma i en klänning, så jag har helt enklelt kortat av till en tunika. Tyget är en duk, köpt på Tradera (var annnars?). Jag har utnyttjat dukens kant och inte fållat tunikan nedtill. Den var inte ett dugg krånglig, lagom pysslig enligt mej. Jag har inte följt mönstrets arbetsbeskrivning utan tänkt själv. Dragkedjan hade kunnat bli mer noggrann, men man är ju lite ivrig också. Alla infodringar är sydda för hand, det går faktiskt ganska fort och det blir snyggt.

Tunika till mammaM

Jag ville också ha en vårtunika. Men det är mycket svårare att bedöma storleken till en vuxen, speciellt nu när jag är gravid också. Jag tänkte att jag skulle sy en tunika som jag kan ha efter förlossningen. Eftersom jag inte vågar lita på mitt ögonmått utgick jag från ett raglanmönster ur senaste Ottobre, stl 170. Jag är inte i närheten av 170 cm lång, men i deras måttabell tyckte jag att en 170 kunde motsvara stl 36. Hur som helst blev den gigantisk. Jag kan lätt ha den nu, gravid i åttonde månaden.

Vad kan jag lära mej av detta?

1. Ha större tilltro till mitt ögonmått.

2. Lika bra att göra ett eget mönster nästa gång.

Tyget är en gammal bomullsstuv. Jag gillar det trots att det ser ut som ett gammalt påslakan. Jag tror att jag kommer använda den här tunikan mycket på landet.

Kopierad solhatt

Förra sommaren hade lillaM sin fasters gamla solhatt. Den var väldigt uppskattad både av bäraren och av omgivningen. Hatten är från början av 70-talet och har fått många komplimanger sedan dess.

Modellen är enkel, fyra lika stora bitar sys ihop, sömnsmånen stickas ned och kanterna förses med snedslå. Att göra en kopia var inte så enkelt. En liten skillnad i sömnsmån får stora konsekvenser för hattens storlek. Den här hatten gjorde jag för ganske länge sedan och då såg den ut att kunna passa en fyraåring. Riktigt så illa var det inte för den kom väl till pass i helgen när lillaM hjälpte till att gräva i potatislandet.

Orginalet

så här gjorde jag vårtunikan

Eftersom det var så svårt att förklara hur jag klippte till vårtunikan gjorde jag en liten modell och fotade för att visa. Vid tillfälle ska jag absolut prova om det går att göra ett vuxenplagg på samma sätt.

Vårtunika

Det bästa med att sy är när man får sy direkt när idén kommer. Den här eftermiddagen fyndade jag en duk med videung på Stadsmissionen för 20 kr. Redan samma kväll fick den nytt liv som tunika.

Inget mönster har jag använt och storleken har jag gissat mej till. Jag vek duken två gånger på mitten och klippte ut för fram- och bakstycken och ärmar och ett hål i mitten. Duken blev till ett kors med ett hål i när jag vecklade ut den. I halsringningen och ärmarna sicksackade jag fast resårband, sydde ärm- och sidsömmar och sist fållade jag alla sömmar.

Enklast tänkbara modell och tillvägagångssätt. Mesta möjliga miljötänkande.